Här vid Åkerby vägskäl i Kronoberg samlades utvandrarna innan avfärd – Sverigeleden passerar.

Kvalitetsklassning – svenska cykelturistleder

Standarden på ”leder” avsedda för cykelturism varierar mycket inom landet. SCS har därför sedan flera år infört en kvalitetsklassning, så att du någorlunda skall kunna veta vad som väntar dig. Med definitionen av begreppet cykelturistled följer en indelning av olika projekt efter omfång och utförande – regionala cykelturistleder (landskapscykelleder), lokala leder samt turförslag. Standarden varierar mycket inom samtliga kategorier.

SCS har varit pionjärer i arbetet med färdigställandet av olika cykelturistleder alltsedan Mälardalsledens tillkomst 1980. Rader av fina projekt har presenterats och en milstolpe var Sverigeledens tillkomst 1988. Till en början fanns ett fåtal ledproducenter, numera en hel flora. Och därmed har även kvaliteten på lederna blivit skiftande. Vissa tummar för mycket på grundläggande trafiksäkerhet och borde egentligen inte vara med på listan överhuvudtaget.

Vid sidan av den landsomfattande Sverigeleden finns ett 40-tal mer avgränsade cykelturistleder, här benämda ’’regionala’’. De omfattar en eller fler kommuner, ett landskap, en region (exvis Mälardalen) eller intilliggande landskap/län. De regionala lederna har till skillnad från de lokala turistlederna en viss omfattning. De är avsedda för flerdagarsbruk och omfattar därför minimum ca 10 mil. Gränsdragningen är naturligtvis inte knivskarp, vilket även gäller övriga kriterier för cykelturistlederna.

Svenska Cykelsällskapet, som står bakom Sverigeleden och närmare hälften av de regionala lederna, har utarbetat en definition och kvalitetsnorm för dessa. Mälardalsleden var den första cykelturistleden i Sverige och världen, när den kom 1980. Sedan har utvecklingen på området gått snabbt. Men kvaliteten har inte alltid hängt med, vilket framgår av tabell nedan. Många leder är dock av hög kvalitet. Sverige är ett fint och omväxlande land att upptäcka per cykel. För att underlätta ledvalet ytterligare har SCS gjort en populärtabell (”stjärnguide” – se nedan) över de regionala turistledsprojekten.

Separata vägar för cyklister förekommer oftast inom och i närheten av tätort. På landsbygden försöker man leda in cykeltrafiken på det lågtrafikerade vägnätet. När detta görs systematiskt och sammanhängande över ett större område och man tar hänsyn till natur, kultur och service – talar vi om en cykelturistled.

Några definitioner

Cykelbanan – följer större gator och vägar, nästan uteslutande inom tätort och är oftast enkelriktad. Finns inget alternativ eller anger skyltningen inget annat, är cykelbanan även avsedd för gång- och mopedtrafik (en s k GCM-väg). En enklare form av ’’cykelbana’’ utgör cykelfälten och cykelfilerna, där målade markeringar i vägbanan anger cyklisternas rekommenderade plats på vägen eller i korsningen. I allmänhet är en cyklist skyldig att använda cykelbana där sådan finns.

Cykelvägen – är fristående från intilliggande bilvägar och är oftast dubbelriktad. En cykelväg är oftast avsedd för GCM-trafik.

Cykelstråket – är ett mer begränsat sammanhängande vägval, oftast inom tätort och oftast avsett för kommunikation av typ ’’snabbaste vägen till jobbet.’’ Cykelstråket är skyltat eller utmärkt på ett mer eller mindre påkostat sätt och kan också vara namngivet. Stråket består mestadels av cykelbanor, cykelvägar samt lågtrafikerade gator och vägar. Interkommunala cykelstråk förekommer inom storstadsområden.

Cykelleden – skiljer sig från cykelstråket i avseende på omfattningen. Cykellederna förekommer även på landsbygden. Cykellederna har i allmänhet mycket tydlig skyltning och ibland förekommer avståndsangivelser. Cykelledsbegreppet har hittills mest haft turistisk tillämpning, men ”huvudcykelleder” (”stråk”) inom storstadsområden för främst kommunikationsändamål har länge efterlysts.

I vissa länder förekommer cykelvägar (leder) utmed alla stora vägar även på landsbygden. Cykelturistlederna, som det här skall handla om, är alla namngivna och skyltade i enhetlig färg. Cykellederna utnyttjar med fördel cykelbanor och cykelvägar inom tätort och lågtrafikerade vägar på landsbygden.

En kvalitetsbedömning av de olika ledprojekten är angelägen, för att du skall veta vad du ger dig in på. De regionala cykelturistlederna varierar nämligen mycket i standard.

Grundkrav cykelturistleder

Leden skall följa ett lågtrafikerat vägnät
Med detta menas att meningen med turistledsbegreppet är att helt undvika hårt trafikerade bilvägar. Det är inte ens särskilt intressant att följa en trafikerad bilväg på en intilliggande cykelbana, även om det i och för sig är säkert. Trafiksäkerheten (bilfriheten) är alltså central och denna går hand i hand med upplevelsen.

Leden skall vara skyltad
Cykelturistleden bör vara uppmärkt med tydliga skyltar och med en sådan frekvens att skyltningen tillsammans med ledkartan blir entydig, dvs det skall inte kunna uppstå tveksamheter. En ’’led’’ som saknar skyltning är ett ’’turförslag’’ – det förekommer ett stort antal mer eller mindre avancerade sådana i olika delar av landet.

Leden skall vara turistisk
Det bör vara omväxlande och intressant att trampa längs leden hela tiden. Idealet är små, krokiga byvägar där något nytt möter bakom varje krök. Bannlyst är långa raksträckor över blåsiga öppna fält. Alltså inga transportsträckor på cykelturistlederna.

Leden skall åskådliggöras i en karta
Kartan bör vara av så god kvalitet att den tillsammans med ledskyltningen gör leden lätt att följa. Denna bör också vara så bra, att leden kan fungera även då skyltningen av en eller annan anledning inte finns på plats. Finns leden dessutom presenterad digitalt på nätet, är detta förstås ett plus.

Dessa fyra grundkrav skall man ha i bakhuvudet, då en cykelturistled planeras. Man vet då också att ledbudgeten oftast brukar vara begränsad – och att man är hänvisad till befintligt vägnät (med några kortare undantag).

Turistlederna kan naturligtvis inte i varje punkt följa angivna principer slaviskt. Det blir alltid fråga om kompromisser och upplevelsen är ju också till viss del individuell. Men kompromisserna får inte bli regel – då måste man byta inriktning eller avbryta projektet.

Detta har tyvärr inte gjorts i vissa fall, vilket givit några leder med verkligt låg kvalitetsprofil. Främst är det trafiksäkerhetskravet som nonchalerats, vilket lett till att syd-Sveriges mest trafikerade Europa- och länsvägar plötsligt fått cykelturistledsstatus. Därmed borde dessa leder inte vara kvalificerade i detta sammanhang, men vi har ändå valt att ha dem med här, eftersom man möter skyltningen ute i terrängen och propagandablad sprids i olika sammanhang.